Spasticitetsbehandlingens framsteg – en intervju med Ulla Bergfeldt, specialist i neurologi

Ulla Bergfeldt, fysioterapeut och specialist inom neurologi, berättar om sitt arbete med att anpassa behandlingar för att hjälpa deltagare hantera spasticitet i vardagen. Hon delar med sig av innovativa metoder, insikter från forskning och de betydande framsteg som deltagarna uppnår genom hennes behandlingar.

1. Hur anpassar du behandlingar för att hjälpa deltagarna hantera spasticitet i sin vardag?
Behandlingarna fokuserar på att minska de problem som spasticiteten orsakar och som påverkar deltagarnas vardag. Varje behandling är individuellt utformad utifrån de mål deltagaren har med sin rehabilitering.

2. Finns det några innovativa metoder som du använder för att minska spasticitet hos deltagarna?
Vid specifika spasticitetsproblem, som påverkar en eller flera muskler, använder jag en vedertagen kombinationsmetod kallad fokal spasticitetsbehandling. Deltagaren får, innan rehabiliteringsperioden, intramuskulära injektioner med botulinumtoxin av en läkare. Detta minskar spasticiteten i de drabbade musklerna och underlättar vidare fysioterapeutisk och arbetsterapeutisk behandling.

Under den intensiva rehabiliteringsperioden arbetar vi med att:

• Återinlära och optimera funktionella rörelsemönster.

• Öka rörlighet i muskler och leder samt förbättra styrkan i motsatta muskler.

• Minska smärta och bibehålla tonusreduktion genom belastning och användning av ortoser.

Deltagaren får också ett individuellt träningsprogram och stöd för att skapa balans mellan aktivitet och vila, vilket är viktigt för återhämtningen. Metoden rekommenderas i Socialstyrelsens Nationella Riktlinjer vid stroke.

3. Vilka betydande förbättringar ser du hos deltagarna när de gör framsteg i att hantera sin spasticitet?
Efter behandling och träning märks ofta stora förbättringar i gångförmågan. Deltagarna kan stå och gå med mindre ansträngning och jämnare belastning. Balansen förbättras, och många lär sig gå på ojämnt underlag eller i trappor.

För armar och händer ser vi också tydliga framsteg, som förbättrad greppförmåga – att hålla ett glas, använda bestick eller skriva med en penna. Många kan också utföra vardagsuppgifter, som att dra upp byxor, ta på en sko eller kamma håret.

En annan vanlig effekt är att spasticiteten minskar även nattetid, vilket ger deltagarna bättre sömn. Genom en kombination av behandling och anpassningar kan deltagarna förbättra både funktion och livskvalitet.